Namn: Marwa
Näthatades på: Sin blogg, Facebook och på Bilddagboken.
Åtgärd: Polisanmälde två gånger.
Under en period gråter hon varje dag. Hatkommentarerna på hennes blogg blir som en hjärntvätt, som sker gradvis.
”Du förtjänar ett skott i pannan”.
”Jag ska våldta dig nästa gång jag ser dig”.
”Muslimska apa”.
Till slut kan Marwa inte ens se sig själv i spegeln.
Näthatet överväldigar.
På Facebook startas en grupp för alla de som vill att hon ska dö.
På Bilddagboken försöker några tjejer samla ihop så många som möjligt, som ska döda Marwa, vid ett visst klockslag, ett visst datum.
Då svartnar det i hennes huvud.
Känslan att hon vill försvinna blir allt starkare.
Marwa går till tågstationen, flera gånger.
En gång stoppas hon av en man när hon sitter och gråter bredvid spåret.
När vi träffas i hennes lägenhet berättar Marwa att mobbningen mot henne började redan i grundskolan – för att sedan fortsätta när hon startade sin blogg.
Då gick hon i åttan.
– Det var en period då jag var väldigt osäker på mig själv. Så jag kunde inte prata med någon. För jag hade inte den orken. Därför tog mina självmordstankar över.
På grund av alla hot vågade Marwa till slut inte gå ut.
”Jag blev så rädd för andra människor. På nätet tror människor att de kan skriva vad som helst utan att det får några konsekvenser. Men jag vet precis vad jag har fått för hotfulla och rasistiska kommentarer. De försvinner aldrig.
Marwa säger att samhället behöver vakna upp när det gäller hatet på nätet.
– Jag vet inte hur många barn som ska behöva ta sitt liv innan det händer något. Det behövs en bättre lagstiftning och de stora sajterna och sociala medierna behöver ta ett mycket större ansvar.
Vad hände sen:
Marwa polisanmälde hotet på Bilddagboken och hotet på Facebook. Bägge utredningarna lades ner.
Så säger experten:
– Jag tror och hoppas att polisen kommer bli bättre på att utreda nätkräkningar. De har ju också inlett samarbete med de stora IT-företagen. Samtidigt klagar polisen på att de har för svaga juridiska verktyg för att få ut information från till exempel Facebook. Min uppfattning är att man skulle kunna komma längre med vanligt polisarbete. Generellt sett tror jag it-kompetensen är låg. Det finns till exempel ingen specialiståklagare på digitala kränkningar. Det säger en del om hur man värderar den typen av brottslighet.
Så ser Marwa på det som hände:
”Vi som drabbas av nätat får helt enkelt inte den hjälp vi behöver. Polisen blundar, skolan blundar, och många föräldrar har inte koll på hur deras barn mobbar andra barn på nätet.”
Läs också: Hit kan du vända dig för att få hjälp
REDAKTÖRER: Titti Jersler, Martin Hedström